Vanliga frågor

Vattenrening & TDS

• Vad är TDS?

  Det enklaste sättet att upptäcka hur förorenat ditt vatten kan vara är att använda ett speciellt mätverktyg som mäter TDS, eller den totala mängden lösta fasta partiklar (Total Dissolved Solids), som salter och mineraler samt andra potentiellt skadliga ämnen som metaller och kemikalier. Ju lägre TDS, desto ”renare” kan ditt vatten anses vara.

• Hur fungerar TDS-mätaren?

  TDS mäts på en kvantitativ skala, antingen i mg per liter eller, vilket är vanligare, parts per million (PPM). Med andra ord: om TDS-nivån är 1 000 mg/l eller 1 000 PPM så innebär det att av en miljon delar av H₂O består 1 000 delar av något annat.

• Vilken TDS-nivå bör kranvatten helst ha?

  Ju lägre nivå, desto bättre. TDS-nivåer som överstiger 1 0000 mg/l är en indikation på att vattnet är otjänligt. USA:s federala miljöskyddsmyndighet EPA föreslår dock en gräns på 500 mg/l. Vatten med en TDS-nivå mellan 0 och 50 kan anses som bra.

• Vad kan ett högt TDS-värde vara ett tecken på?

  Höga TDS-nivåer kan peka på möjlig närvaro av giftiga ämnen som bly, arsenik, nitrat och ännu värre ämnen. Det kan också leda till att vattnet får en salt, bitter eller metallisk smak. Det indikerar också att vattnet kan vara ”hårt”, med höga mängder kalcium och magnesium som kan missfärga tallrikar eller glas och skada kaffebryggare, disk- och tvättmaskiner med mera. För mer information om detta, gå till vår sida om vattenrening för diskmaskiner.

• Hur noggranna är TDS-mätare?

  TDS-mätare visar ganska exakt vilken mängd fasta ämnen som är lösta i kranvatten, men de anger inte vilka ämnen det rör sig om. För att få reda på vad som finns i ditt kranvatten måste du använda ett mycket mer avancerat system, eller skicka prover till ett laboratorium

• Hur kan jag säkerställa att jag får korrekta TDS-värden?

  Se manualen för detaljerade instruktioner om din TDS-enhet, och kom ihåg att olika TDS-mätare kan fungera olika bra.

  Skaka: Se alltid till att du skakar bort överflödigt vatten från mätaren innan du doppar ner den i ett vattenprov, även om det är samma vatten.

  Rör och knacka: Efter att du har sänkt ner mätaren i vattnet ska du alltid försiktigt knacka med den mot sidan av kärlet och röra runt mätaren för att få bort eventuella luftbubblor eller elektriskt laddade partiklar som sitter kvar sedan tidigare.

  Positionering: När du gör avläsningen ska du se till att hålla mätaren rakt upp, utan att den rör vid kärlets sidor eller botten. Kontakterna bör befinna sig så nära centrum av vattenprovet som möjligt.

  Tid: Ju längre mätaren är i vattnet, desto mer korrekt blir mätningen.

  Temperatur: 25 grader Celsius är den ideala temperaturen för konduktivitetsmätningar, även om mätaren har automatisk temperaturkompensation (ATC).

  Skölj av: Om du växlar mellan vatten med väldigt låg och väldigt hög PPM ska du alltid skölja av kontakterna med destillerat vatten för att undvika avlagringar.

• Påverkar vattentemperaturen TDS-mätningen?

  Jonernas förmåga att leda ström, konduktiviteten, är beroende av temperaturen. Det finns flera faktorer som orsakar detta, varav en viktig faktor är att jonerna helt naturligt rör sig snabbare när de blir varmare. När samma antal joner rör sig snabbare så blir den uppmätta konduktiviteten högre. Relationen mellan konduktivitet och temperatur är komplicerad och beror på den lösning som testas.

  Konduktiviteten i rent vatten ökar förhållandevis lineärt med temperaturen; konduktiviteten ökar med 4,55 % för varje grad Celsius (2,5 % per grad Fahrenheit). Förändringen i koksaltlösningar är mindre: omkring 2,12 % per grad Celsius. Kranvatten och annat naturligt vatten innehåller många olika joner – och i sådana system kan förhållandet mellan konduktivitet och temperatur vara icke-lineärt – men i normalfall ökar konduktiviteten med temperaturen mindre än i rent vatten.

  Det är anledningen till att nästan alla konduktivitetsmätare samtidigt mäter både konduktivitet och temperatur.

• Vad är godtagbart dricksvatten?

  EPA anger maxnivån till 500 PPM, men vi menar att allt över 170 PPM kan anses vara ”hårt” och inte smakar lika rent som naturen avsåg.